Idag var vi som läser kursen "djurassisterad terapi och behandling" på ett studiebesök på Änglahunden, ett hunddagis där personer med funktionshinder tar hand om hundarna, seda när det såklart övrig personal som tar hand om dem funktionshindrade och lite hundarna och hjälper dem igenom vardagen.

   Själva anläggningen var liten, mysig och tysst. Det märktes knappt att det befann sig hundar i huset. Vanligtvis brukar det inte vara en tyst minut på ett hunddagis.

   Anläggningen var personlig, dem hade få hudar (ca 2 st/personal) vilket gjorde att personalen och hundarna får ett starkt band mellan varandra. 

Nackdelen med sånthär är att bara vissa hundar kan tas in till ett sådant dagis. Uppfyller den inte vissa krav så får den helt änkelt inte gå på detta dagiset.

   Hunden får inte dra i kopplet eller riagera på plöttsliga rörelser (börja jaga, bli aggressiv) så som terrier offta är/blir, dem måste också kunna gå bra i flock med andra hundar.

   En annan sak som kanske inte är det bästa är om personal och hund missförstår varandra och någon blir skadad. Detta kan ju hända vem som helst, men jag vet inte om dethär kanske är mer riskfyllt.

Men vetenskapen bevisar ändå att djur hjälper oss människor att hålla oss lugna men samtidigt sysselsatta. Dem på hunddagiset sa att vissa utav dem funktionshindrade hade utvecklats så mycket som människa. detta gör en så glad, att djur kan hjälpa oss igenom livet och få oss att må så jävla bra! :D