Tog lite bilder på minibullterrierhunden Lydia idag efter att jag och Cornelia varit och tagit lite

modellbilder <- Klicka på länken för att se bilderna!

Men först kolla här:

Nu är det bara två veckor kvar tills jag fyller 18 och min pressent är kaninstugan som jag och pappa håller på att bygga.

På bilden ser ni hur långt vi kommit och nu är det "bara" att lägga bottennät, nät kring väggar och nättak i utegården. Inne ska vi göra väggar till den två boxarna som dem ska va i. Exakta mått på hela buren kommer jag lägga ut när allt är klart. Sedan är det bara att göra en liten lucka så att kaninerna ska kunna springa ut och in som de själva vill och så ska vi måla det omålade på stugan

Jag är glad att det blev så pass stort, men så får man också tänka på att det ska vara delat på två i ett år innan jag kastrerar min hankanin Helge. Lite roligt att en stor sten hamnade i utegården också, trevlig miljö där de kan klättra.

Fanta hälsar: -.,lk

Kaniner är inte ett flockdjur, det menas med att de inte lever i små grupper med samma individer av sin egen art. Betyder det att kaniner kan leva ensamna och att de är helt oberoende av dem i sin egen art? Självklart inte.

Kaniner är såkallade Kolonidjur. Kolonidjur, som tillexempel kanin och myra, är de djur som kan leva bland hundratals individer på en stor yta. Alla dessa djur bildar en stor enhet där alla behövs för att det hela ska funka (driva en hel myrstack), det vill säg att dessa kolonidjur är mer beroende av varandra än vad ett flockdjur är!

En anledning till att många kaniner lever ensamna är att dem är de största "gnagardjuren"/hardjuren som lever i bur, därför kan de vara svåra att hållas inomhus om buren är för stor, därför står det i lagen att kaniner får leva ensamna. Själv säger jag: Skaffa inte ett djur som är beroende av andra i sin egna art om du inte har plats!

Källa: http://www.tigerharen.org/material-tips/artiklar/om-ensamma-kaniner-och-begreppet-kolonidjur

Jag har inte berättat om min ridlektion i torsdags! Det var den mest fantastiska lektionen jag haft i mitt liv! Allting var perfekt, just då iaf.

Silver har mellanlandat på ridskolan igen, jag kan inte fatta det, jag fick träffa henne igen!

På ridlektionen fick vi välja vad vi skulle göra och vi valde terrenghoppning! Jag fick rida Silver för första gången på evigheter, men förmodligen den sista gången i mitt liv...

Folk har klagat på att Silver blivit förstörd efter det stället hon först såldes till. Jag kan hålla med om att hon såg förjävlig ut när hon kom tillbaka, benig och riktigt ful! Men folk har också sagt att hon blivit riktigt hård i munnen.

Som vanligt tar jag tyglarna, så sitter jag och rör på fingrarna hela tiden, så att det känns som att bettet lätt rör sig och hästen börjar tugga. Silver var riktigt motstridig när jag först tog i tygeln men tillslut så slappnade hon av och blev riktigt mjuk. Jag lyckades!

Efter att ha hoppat stockar på 50-80 cm med ett bjudande tempo säger vår vikarieridlärare: Silver är lite rolig, på förra lektionen gick hon knappt framåt och nu är det en riktig fart på henne, det måste ha med ryttaren å göra!

  Jag hatar att skryta över saker, men jag va så stolt, jag hade äntligen bevisat för migsjälv att jag kan rida, att jag kan rida den finaste hästen på jorden, Silver.

Hela lektionen var perfekt, inte för att jag red som en gud, för det gör jag verkligen inte! Den var perfekt för att runt om mig hade jag mina fina vänner och jag satt på en fin häst. Jag njöt av varje sekukd på hästryggen och jag mådde sjukt bra.

Efter lektionen tvättade jag bort svetten från sadeln samt smuttsen som förra ryttaren inte borstat av. I manen fanns också ett område som var helt nerkletat med koda, det tog en evighet innan det såg någurlunda ut. Sedan fick hon ställas i spiltan och jag gav henne en hink med nytt fräsht vatten.

Åh kära Silver, jag älskar dig.

Jag skulle göra ett blogginlägg om kaniners ursprung, hur dem lever i det vilda och hur vi ska hålla dem i fångenskap. När jag sökte lite om kolonilevande kaniner så kom jag in på sidan Kanin I Fokus. Den första kännslan jag får är ilska när folk disskuterar att kaniner inte bör hållas till sammans med andra i sin egen art. Då bestämde jag mig för att gå med i den hemsidan och nu är jag beroende. Jag känner mig smart när jag svarar på folks frågor och jag ser hur mycket jag lärt mig från skolan!

LoveChivas

#Animal #lovechivas #djur #kanin #katt #häst #djurpark #borås #zoo #yolo

Bilderna är tagna av mig Linnea Jönsson

Fick en fråga om jag kunde visa hur jag gärna klär mig en vanlig vardag. Jag vet att det kanske inte låter sååå djurrelaterat men vänta.

Jag klär mig ganska neutralt. Gärna att par svarta jeans och ett pösigt linne, på sommaren byter jag ut jeansen mot ett par korta shorts. Dock har jag blivit besatt av gepardmönstrade kläder och har det på både trosor, bh, skor och linnen. Vet inte varför jag började gilla det så mycket. Kanske för att jag är rätt så galen å de mönstret är lite vilt.
  Eftersom jag också i själva verket gillar färger så brukar jag ha ett par färgglada Converse. Som person är min insida väldigt utstickande, jag pratar gärna och är väldigt öppen med vad jag tycker. Men jag vill inte sticka ut utseendemessigt, jag trivs ganska bra med att vara neutral och tråkig.

Red igen i Måndagsgruppen idag tillsammans med 2 andra i min ridgrupp. Jag fick hästen Philosofi och vi skulle ha hoppning.

Uppvärmningen gick okej, doch fick jag mjölksyra så fort jag började rida lätt, antog att det inte var för jag knappt ätit. Som uppvärmning fick vi rida självständigt, sedan skulle vi rida skänkelvikning längst med långdsidorna i paddocken. Det gick hyfsat bra, dock för att Philosofi är riktigt duktig på det. Sedan fick vi rida självständigt igen fast i galopp, det gick okej, jag har inte vant mig vid hennes lite ryckiga galopp men det gick bra dem stunderna hon saktade ner och arbetade under sig.

Sedan var det dags för hoppningen. Det var bara någon enkel kombination och ett galoppombyte. Dock var min häst riktigt på hugget och dundrade över.
    Helt oförberedd skrittade vi bort till terrengbanan för att hoppa stockar. Till en början gick det inte alls bra, Philosofi sprang på för fort och jag va jätte rörig. Men sedan hände något, när vi skulle hoppa dem största hindren på 70 cm började jag fokusera på riktigt. Mest för att jag inte ville flyga av och dö. Då gick det super, det blev några stora språng över men det känndes lyckat.