Jag och lydia, foto taget av Cornelia J.

Ni som inte känner mig så väl men har träffat mig har säkert hört mig prata och skratta. Många personer tycker att jag är en självsäker prick som älskar teater och att visa upp sig för folk, men det är inte sant! Mer än ofta känner jag att jag inte duger, bakom allt prat finns en osäker tjej!

   Jag och Cornelia var och fotade oss idag och så fort jag står framför kameran så blir jag helt stum, alla mina idéer bara försvinner och känner mig fånig ”tänk om hon tycker mina poser ärurfåniga?”. Det är inte bara när man tar kort, när jag filmar med mina kompisar har jag samma tanke i huvudet. Bara för jag spelar teater betyder inte det att
jag är van vid kameror, jag gillar att känna publiken, kunna stå och prata öga mot öga! Ett kort eller en film sparas och man kan se det om och om igen, blir det då inte bra är jag så rädd att folk ska döma mig med än gång, kanske tror dem
att jag alltid ser ut så! Ingen är perfekt, men ibland blir jag lite paranoid och tänker det värsta!

Ser ut som en stel pinne!

Foton tagna av Cornelia Johansson!

Kram mig Linnéa Jönsson

Jag tar tillbaka i stort sätt allt från förra inlägget.

Jag diskuterade lite om varför jag inte skulle vilja kastrera någon hane, för att dem, för det mesta blir lata och tråkiga.

fast efter en lång stund i chatten med min kaninuppfödare, då vi disskuterade olika temprament hos olika kaniner, så har jag nu förstått.

har man en duktig hoppkanin som sedan kastreras och inte vill hoppa igen så kan det vara för att den igentligen inte tyckte att det var så kul.

uppfödaren rabblade upp några kastrerade hanar som hade nått elit och blivit svenska mestare och sådant.

detta har fått mig att inse att helge kanske skulle kunna kastreras, men jag är så osäker. samt att jag vet att dem förändras mycket.

uppfödaren berättade att ifall dem visar sin "hanighet" på ett extremt fall som att: vara aggressiva och ge utfall samt urinera mycket så kan det vara täcken på att dem skulle må bättre av att kastreras.

men sanningen är att helge inte gör någonting av detta, han har blivit så mysig och jag älskar honom så mycket för den han är. är så rädd för förändringar! och kluven, så jag vet inte vad jag ska göra med honom...

hoppsan därimot, uppfödaren tyckte att jag skulle kastrera henne innan jag sätter ihop henne med den nya eftersom äldre honom inte brukar acceptera yngre honor. själv har jag ett mycket bra exempel att det går! min kompis fick ihop sina 2 honor och det är säkert 4 år emellan dem. men för att det funkade för henne så betyder det ju inte att jag kommer att lyckas.

gårdagens information har ändrat min synvinkel till allt.

hoppsan är 3 år och liten (ca 1 kg) och mullig, vet inte om hon skulle klara av att kastreras, hon kanske dör på kuppen!! det vill jag inte riskera!!

hon var mycket lugnare när hon hade en kompis, så kanske hon kan bli det igen?

är så osäker på min sak och jag känner att jag måste få tänka över allt och smälta all information, det är ändå levande djur vi pratar om här! med personligheter, brister och spridande glädje, skall detta förändras?

blilder tagna av mig Linnéa Jönsson