Idag var jag i stallet, jag skulle hoppa en Clear Round tillsammans med min kompis Caroline.

Jag var så sjukt nervös eftersom Silver var riktigt pigg på förra hoppträningen.

Jag ledde in Silver i stallet och borstade henne från top till tå. Vi tränade också på de trick från i torsdags. Sedan var det dags för banbygge, uppvärmning och att starta. Jag var först på 60 cm.

Jag hatar att tävla, hela dagen går bara ut på att springa runt och vara nervös och stressad. Efter att banan var klar så skulle man memorera den innan man kunde tränsa hästen och gå ut till uppvärmningen.
   Silver var riktigt sur, hon ville sparka bakut till alla hästar i hennes åsyn och i första galoppen ville hon prova om jag gicka att slänga av, men det lyckades hon inte med trotts flera bockningsförsök.

   När jag skulle börja hoppa lite lätt så kuta hon på som attan, då tänkte jag bara "hur ska dethär gå!!".

Som sagt var jag först ut på 60 cm, och jag kan avslöja att jag aldrig ridit så fort inne på en hoppbana! Första hindret var en oxen och Silver höll på att väja undan, jag gav henne en stark skänkel och hon gjorde ett jättehopp över, jag tappar stigbygeln men lyckas fånga upp den igen. Andra hindret rusar hon över. Jag hinner knappt tänka för rätt som det är så är banan klar och jag undrar om jag slagit rekordtiden eller?

Carros häst är lika taggad han och på sista hindret flyger hon av och tappar skon. Jag ser inte det hela, jag bara hör att hennes häst lägger en jätteprutt och ser att två bakben rätt upp i vädret och att Carro sitter på marken med bara en sko.

På min andra och sista runda med Silver går det minst lika fort, jag anstränger mig efter varje hinder att fånga upp henne och det går ibland, i någon mikrosekund. Men mitt fokus ligger på att ta bra vägar och klara hindren, sedan får väl Silver springa i den farten hon känner för. Tårarna rinner ner för mina kinder när jag möter vinden i ansiktet

   Jag tycker nästan att det är pinsamt att hoppa sista hindret och veta att man är felfri, för jag vett inte riktigt om vi förkänar det.

Men jag glädjs över dagen iaf. Caroline och jag fick båda åka hem med rosett och jag tycker att jag bevisat för  migsjälv att jag inte bara rider små lata ponnysar.

   Får se om det blir någon mer CR i år :)

Vill tacka Linnea Nordström för fina bilder!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  http://www.nattstad.se/lovechivas/hundpromenad-i-varsolen-12756829   ...

Efter många om och men har jag äntligen bestämt mig! Jag tackar bloggplatsen för dessa, vad blir det? 2-3 år! Nu vandrar jag snart vidare till Nattstad.I eftermiddag ska jag byta Bloggportal, men var lugna, jag ska bara flytta. Det vill säga, allt so...

Vilka fördelar har kastrering för kaninen? Det är vanligt att hankaniner kastreras. Det som inte är lika vanligt är kastrering på honkaniner, trotts att det drar många fördelar med sig också.   Nu är det bara en vecka tills att min hankanin Helge...

Uuh, dessa söndagar! Alltid lika dryga och händelselösa. Till och med kaninen Fanta la sig tillrätta på min fårfäll och degade idag.   Jag har städat hos kaninerna idag så nu har de rena och fina burar.   Fanta fick komma in en stund och säll...

Kvällsinlägg medan jag ligger nerbäddad i sängen under täcke och filt. Haft 2 ridlektioner i kväll så är helt slut! Tack och lov att jag har sovmorgon imorgon.   Barbacka första dressyrlektionen. Det började med att jag satt på en skenande sement...