Idag hade jag ridlektion och fick favvohästen i stallet. Hoppning stod på schemat och alla i ridgruppen var sjukt taggade! Dock hade jag tidigare pratat i telefon med en kompis och tackat när hon sa "lycka till på ridlektionen". Vilket betyder otur.

Framridningen gick klockrent, lite vinglig i början av traven men sedan flöt allt bara på. Galoppen var bjudande och jag övade voltern samt övergångar.

Sedan var det dax för hoppningen! Vi skulle hoppa fram genom att sneda in på en kombination och hoppa enbart andra hindret. Redan då gick allt fel och min häst Lad flög åt sidan. Det ända jag hade i huvudet var det förbannade telefonsamtalet och jag tänkte att vidskepligheten inte skulle vinna över mig idag. Hallvägs nere på marken lyckades jag på något vis kravla mig upp på hästryggen igen. Jag hoppade om och kom över, lite vingligt men ändå OK.

   Vi hoppade fram på lite andra hinder och det flöt på relativt bra. DÅ sa ridläraren att vi skulle hoppa grind. Jag vet inte vad som är med mig men jag gillar inte grindar.

   Nervös och okonsentrerad rider vi mot hindret och det blir en vägran, mitt fel. En vägran till, mitt fel. Tillslut blir jag sur på mig själv, biter tag i rädslan och hoppar över hindret. Slappnar av, och då händer det. Andra hindret i kombinationen blir helt fel och hästen hoppar åt sidan. Denna gången kan jag inte hålla mig kvar och jag landar pladask på ryggen i spånet. Trotts att det va sjukt pinsamt så kunde jag inget annat än att skratta medan jag visade ridläraren att jag inte brutit någonting!

Jag hoppar upp igen, liite darrig men okej. Det gjorde inte ont så då vet jag att det inte gör någonting om jag på något vis skulle dratta i backen igen.

   Jag fattar galopp och rider mot första hindret i banan som ridläraren precis sa att vi skulle hoppa. Jag är nu fokuserad. Tanken har fallit mig att man inte kan lyckas om allt är kaos. Och den attityden hjälper!

   Lektionen som började bra, slutade på samma sätt. Sedan kan vi glömma dedär gojjdes i mitten, hehe   

GAMMAL BILD PÅ MIG OCH LAD