Sista ridlektionen i stallet år 2013. En ridlektion jag inte glömmer i första taget.

I slutet av terminen har jag lärt mig så mycket. Inte minst att kunna rida och forma hästar som är större än C-pynnysarna som jag alltid red innan.

     Vikarier och demonstrationer har gjort att jag plöttsligt kan känna att jag inte är en lika stor amatör när jag sitter på hästryggen.

Att sakta ner i hörnen för att sedan skjuta på, att ha en lagom bjudning, att forma hästen, att göra välgjorda galoppfattningar, att göra allt jag alltid gjort fast på en högre nivå. Det var precis så jag kände efter denna lektionen. Uppvärmningen kändes så bra, så som jag ville och jag kunde hela tiden kolla mig i spegeln för att se hur det såg ut samtidigt som jag hörde ridläraren i bakgrunden.

Efter uppvärmningen var det hoppning på kanske 60 cm, inte så högt, men det gör ingenting för mig för det är vägarna och tekniken som är det viktigaste när man tränar, inte hur högt hästen hoppar. Det gick lite vingligt då och då, men också bättre och bättre efter varje hopp. Jag är inte den bästa i hoppning, jag ställer mig lite för tidigt i lätt sitts och jag glömmer ibland ytterskänkeln. Men att tänka på sina fel efteråt, som jag gör nu, det är då man lär sig!

Ha ett trevligt lov så ska jag försöka att vara mer aktiv!