Jag har inte berättat om min ridlektion i torsdags! Det var den mest fantastiska lektionen jag haft i mitt liv! Allting var perfekt, just då iaf.

Silver har mellanlandat på ridskolan igen, jag kan inte fatta det, jag fick träffa henne igen!

På ridlektionen fick vi välja vad vi skulle göra och vi valde terrenghoppning! Jag fick rida Silver för första gången på evigheter, men förmodligen den sista gången i mitt liv...

Folk har klagat på att Silver blivit förstörd efter det stället hon först såldes till. Jag kan hålla med om att hon såg förjävlig ut när hon kom tillbaka, benig och riktigt ful! Men folk har också sagt att hon blivit riktigt hård i munnen.

Som vanligt tar jag tyglarna, så sitter jag och rör på fingrarna hela tiden, så att det känns som att bettet lätt rör sig och hästen börjar tugga. Silver var riktigt motstridig när jag först tog i tygeln men tillslut så slappnade hon av och blev riktigt mjuk. Jag lyckades!

Efter att ha hoppat stockar på 50-80 cm med ett bjudande tempo säger vår vikarieridlärare: Silver är lite rolig, på förra lektionen gick hon knappt framåt och nu är det en riktig fart på henne, det måste ha med ryttaren å göra!

  Jag hatar att skryta över saker, men jag va så stolt, jag hade äntligen bevisat för migsjälv att jag kan rida, att jag kan rida den finaste hästen på jorden, Silver.

Hela lektionen var perfekt, inte för att jag red som en gud, för det gör jag verkligen inte! Den var perfekt för att runt om mig hade jag mina fina vänner och jag satt på en fin häst. Jag njöt av varje sekukd på hästryggen och jag mådde sjukt bra.

Efter lektionen tvättade jag bort svetten från sadeln samt smuttsen som förra ryttaren inte borstat av. I manen fanns också ett område som var helt nerkletat med koda, det tog en evighet innan det såg någurlunda ut. Sedan fick hon ställas i spiltan och jag gav henne en hink med nytt fräsht vatten.

Åh kära Silver, jag älskar dig.