Nu kan jag på riktigt säga att snön fallit ner på riktigt. Men fy fasiken vad kallt det är!

Dagen började med att man fick tina vattenskålar... det är alltid lika jobbigt! Morgonen är precis så att jag hinner med...

Efter skolan gick jag direkt upp till kaninerna och gick ut med Fanta. Det var första gången hon såg snö och hon tyckte det var lite småläskigt.

På kvällen skulle vi ge Fanta och Hoppsan deras avmaskningsmedel, både jag och pappa tycker faktist att Hoppsan är piggare! Jag kände på hennes mage och den är relativft mjuk, men rund! Jag kände och klämde på den och maserade den lite, ifall det skulle vara så att hon kanske hade förstoppning.

Vi gav dem avmaskningsmedlet och jag funderade på att ge hoppsan lite matolja ifall det skulle vara så att hon hade förstoppning. Men rätt som de var så började hon bajsa, så nu vet jag att hon inte har förstoppning i alla fall.

Efter så tog jag ut helge en liten sväng så han bara fick sträcka ut sig och gräva lite i snön. Jag kan tycka att det blir lite jobbigt när han är så lättstressad! Han var inte alls sugen på att gå ut men han kan ju inte bara sitta inne i sin bur hela tiden så vad ska man göra?

Nu sitter jag ochj kollar på djurakuten. Älskar det programet, det är mycket lärorigt och vissa grejer känner man igen från skolan.

Imorgon får jag missa Teatern... måste fixa iordning inför hunddagen på ons :)

Det var inte förän jag satt med hoppsan i knät och grät som pappa värkligen tog det på allvar. Hoppsan var benig över ryggen men magen var stor och lite hård. Fanta var kaxig mot henne och jag stod inte ut med att se henne såhär.

Pappa lämnade det han höll på med när han märkte att jag satt och grät och tårana droppade ner i hoppsans päls. Pappa ställde sig och blev iaf lite medlidande. Han sa att jag borde gå ut med henne en sväng ifall att hon skulle ha förstoppning. Men det trodde jag inte en sekund på att hon hade! Då skulle hon inte vräka i sig mat eller bli tun över ryggen och tovig i rumpan över. det måste vara någonting annat!

Jag gick runt lite på tomten då pappa säger att han vet vad det är! han hade läst på internet på symtomen och alla hoppsans symtom passade in på en sjukdom. Hoppsan har fått MASK!

Jag blev förvånad men lättad, jag stog mitt på tomten och blev som gilé, såå lättad!. Jag var så rädd att det skulle vara någon sådan skukdom som trumsjuka, som hennes syster dog av... eller öroninflamation som vi fick avliva hennes pappa för. Jag ville inte förlora en kanin till!

Hoppsan är mitt allt, hon är den som man alltid kan skratta med och visa upp. Hon sprider sådan glädje och alla mina vänner tycker om henne.

Jag blir så rädd så fort någon kanin blir sjuk, jag har redan förlorar 2 stycken och jag ville inte förlora en till. Jag är så tacksam över att det inte var något värre.

Hoppas att alla äkliga och otrevliga maskar lämnar hennes kropp omedelbums! För nu har hon fått avmaskningsmedel som vi ska ge henne i 5 dagar...samt dem andra 2 kaninerna ifall dem skulle råka ha det också!

PS: Nu vill jag fan lära mig om sjukdommar i skolan! Jag läser ändå DJURVÅRD men vi har inte fått vårda någonting typ... bara mockat skit. Vill lära mig mer om hur man vårdar djur! Det önskar jag mig i Julklapp! <3

Idag så hade vi en djurdag full utav klickerövningar.

Dagen började i djurparken då vi skulle klickerträna gårdsdjuren. De flesta tog dem nya djurungarna och ville lära dem lite olika saker. Men jag gav mig an den sura vuxna kaninen. Hon är skygg, envis och litar inte på människor, vi provade massor med olika godbitar för att få henne att tycka om oss men hon brydde sig inte om maten alls. Vi insåg att hon var mycket nyfiken och började klicka in henne genom att varje hång hon gjorde hågonting som hon tyckte om, så klickade vi på vår klicker (med vi menar jag mig och 2 andra), då kommer kaninen såsmåningom tänka "glädje" när den hör klicken eftersom vi klickar när kaninen har kul.

Sedan hade vi djurassisterad terapi och vi tränade Target. Targeting är ett sätt att få djur att snabbt göra beteende. Ett target (någonting) är en hjälp/styrning för att få hunden att göra det beteende som är önskat.

Vi körde handtarget och "tallrikstarget", så när hunden nuddare med nosen på vår hand/tallrik så klickade vi på klickern och hunden får en godis. klicket betyder att något bra/gått är påväg. så när hunden nuddade med nosen och hör ett klick så visste den att det den gjorde var rätt!

   vet att det låter komplicerat...men det är bara för att jag inte kan förklara :P

Bilder jag tog under hundträningen

I går så hade vi en heldjurig dag! först hade vi en lektion med bland annat vår djurvårdslärare, vi pratade om olika saker som händer i vår kropp när vi använder våra sinnen.

Madde började äta citroner och då hände det massa i vår kropp, folk satt och grimaserade, rös och salivpruduktionen ökade krafftigt. haha det var skilt coolt, att kroppen kan börja göra olika saker av att bara kolla på när någon äter någgonting som vi vet är riktigt surt!

Vi övade också på klickerträning!

på eftermiddagen så hade vi djurassisterad terapi, vi skulle träna hundar till att göra någonting som hjälper funktionshindrade personer. Vi jobbade i par eller enskilt och varje "grupp" hade en hund, jag och en i klassen skulle lära hunden att visa en döv att telefonen ringer.
   det var super rörigt och det gick inte alls bra, jag tappade humöret eftersom det inte funkade. Kännde att vi tappade varandra och vi fick ta en paus. Det blev inte bättre, det var först när vi hade 10 minuter kvar som vi kom igång.

igår gick inte alls bra... när skolan var slut åkte jag hem innan jag skulle ha ridning.
tänkte variera mig lite och valde en häst jag aldrig ridit innan fast vi hade hoppning.

vi började med att självständigt värma upp hästarna innan vi fick galoppera två och två på en volt över två bommar. vi fortsatte med att ta lite delar utav en bana, det gick bra fast att häsen jag red pinnade på som en raket och bockade.

MEN när det kom till själva banan så stupade allt, jag var virrig eftersom jag inte alls är så bra på att komma ihåg banor, sedan gick det så fort så att nästan hästen låg i kurvorna. När jag bromsade så drog hon upp huvudet och jag bah...jahopp... höll nästan på att koppa in i ett hinderstöd, men silver som hästen heter gjorde allt för att hjälpa mig så var jag glad över det. och jag fick hoppa om det som gick allt för dåligt och då gick det bättre.

för börjar man hoppa dåligt så blir allt typ dåligt... d suger!

BTW: glömde att säga att jag försov mig och kom försent, sedan stod jag vid fel busshållplatts och då gick det iiiinte bättre..

Jag, Luna och Nora

Blir ibland så jävla arg på oturen jag ständigt går och bär på, den har fått mig att gråta miljontalsgånger och den får mig att bli besviken varje dag. Är så avundsjuk på de människor som har tur i allt dem gör och jag undrar så hur de gör!?

Idag i skolan var vi tre stycken som skulle lotta om vilka två som skulle få åka och praktisera på Omplaceringshemmet för djur som finns i göteborg... jag stog där och tog upp en lapp som jag visste att det skulle stå "Fale! på, och synsk som jag är så fick jag den, ville nästan börja gråta.
   Inte för att vara sådan men jag hade faktist kommit med förslaget och pratat lite med båda två, och så är det jag som inte får komma med. Känns som mitt liv suger fett just nu...

Men kanske ska jag och min kompis Cornelia åka upp till norland och praoa på ett ställe där dem kör hundspann! Det vore så sjuukt kul om det skedde nu när jag är så depprimerad, det är nog ens största dröm egentligen, eftersom soppas få människor får köra ett hundspann utan att betala flera tusen kronor. Håller tummarna! (y)

Har ägnat hela dagen med att göra en läxa som verkade lätt men som va jätte jobbig. Skulle läsa en text och skriva 5 frågor som jag sedan skulle besvara, det var om att djur betyder mycket för människan eller något liknande. Hela texten handlade typ om samma saker så efter tre frågor hade jag typ skrivit om allt så dom 2 sista frågorna blev om något som inte var så vickigt, men är nöjd med alla ändå!

När jag var klar så tyckte jag att kaninerna behövde komma ut lite eftersom de mest sitter inne i sina burar på dagarna då jag är i skolan, det är bara på eftermidddagen de frår springa runt i hela lekstugan och sträcka lite på benen.

   IAF så tog jag ut Fanta och Hoppsan samtidigt, helge var ute i min alroundbur för dem andra packades ihop igår eftersom sommarsesången är över och det finns risk att de rostar. Fanta och Hoppsan var i den hela dagen igår så idag var det Helges tur.

  Hoppsan fick springa runt lite som hon ville, hon skuttar nämnligen inte så långt eftersom hon inte är så lättskrämd och för att hon mest brukar tugga på de grässtråna som finns kvar. Så jag gick runt med Fanta lite på trädgården, hon blir lättare rädd för ljud och jag vill abbsolut inte att hon springer bort, hon tyckte det var skit kul och vissa sträckor fick hon ryck och gjorde flera glädjeskutt på rad och kutade så jag inte hann med.

ÅÅh vad jag älskar er <3

Bilder tagna av mig Linnea Jönsson

Idag var vi som läser kursen "djurassisterad terapi och behandling" på ett studiebesök på Änglahunden, ett hunddagis där personer med funktionshinder tar hand om hundarna, seda när det såklart övrig personal som tar hand om dem funktionshindrade och lite hundarna och hjälper dem igenom vardagen.

   Själva anläggningen var liten, mysig och tysst. Det märktes knappt att det befann sig hundar i huset. Vanligtvis brukar det inte vara en tyst minut på ett hunddagis.

   Anläggningen var personlig, dem hade få hudar (ca 2 st/personal) vilket gjorde att personalen och hundarna får ett starkt band mellan varandra. 

Nackdelen med sånthär är att bara vissa hundar kan tas in till ett sådant dagis. Uppfyller den inte vissa krav så får den helt änkelt inte gå på detta dagiset.

   Hunden får inte dra i kopplet eller riagera på plöttsliga rörelser (börja jaga, bli aggressiv) så som terrier offta är/blir, dem måste också kunna gå bra i flock med andra hundar.

   En annan sak som kanske inte är det bästa är om personal och hund missförstår varandra och någon blir skadad. Detta kan ju hända vem som helst, men jag vet inte om dethär kanske är mer riskfyllt.

Men vetenskapen bevisar ändå att djur hjälper oss människor att hålla oss lugna men samtidigt sysselsatta. Dem på hunddagiset sa att vissa utav dem funktionshindrade hade utvecklats så mycket som människa. detta gör en så glad, att djur kan hjälpa oss igenom livet och få oss att må så jävla bra! :D

Dagen började bra...försov mig och vakna när min buss gick, men gjorde iordning mig på en kvart innan jag cyklade i det hala till nästa buss.

Kom en halvtimma försent till vår nya lektion "Hundsport" där vi idag bara disskuterade om kursen, annars kommer vi få ha med oss hundar och jobba med. Vi ska lära in hundar sporten Flyball under en lång tid, för det är en sport som kräver så svåra moment.

• Hunden ska fånga bollar
• ...hoppa över hinder
• ...vara själv ute på banan

Och detta ska vi få lära oss att lära ut genom att klickerträna våra hundar. Det är så svårt att förklara så snodde från Wikipedia igen:

   En av utmaningarna i djurträning är att kommunicera exakt när djuret har gjort det beteendet som föraren vill förstärka. Exempelvis, tänk dig en förare som försöker lära en hund att snurra i en cirkel. Vid samma ögonblick som hunden slutför cirkeln, måste föraren låta hunden veta att den har gjort rätt. Men det traditionella utropet "duktig hund!" tar så lång tid att säga att hunden redan kan ha gått vidare till ett annat beteende. Åtminstone är det inte direkt uppenbart att "duktig hund!" har beräknats till den exakta tidpunkten då cirkeln fullföljdes. När hunden hör att den blir belönad, kanske den sitter och kliar sig eller letar efter något annat att göra.

Läs mer om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Klickertr%C...ickertr%C3%A4ning<br />

Detta är inte bara till för hundar utan kan användas på många olika djur, det är bevisat att det till och med går att klickerträna fiskar!

Tillbaka till Flyboll

Här är en film som ger er läsare en ljupare inblick: